Byskoleupproret: Det finns bara förlorare i ställningskrigen mellan små och stora skolor

Av Åsa Morberg, docent i didaktik

Många grupper utkämpar idag regelrätta krig för sina nedläggningshotade skolor. Kriget avspeglas på olika sätt i lokaltidningarna och i lokalradion. Det finns artiklar om hot om nedläggning och nedläggning av skolor och insändar- och debattsidorna är fyllda av skarpa och hätska inlägg för och emot skolnedläggelse.

I det här kriget om små och stora skolor finns det bara förlorare. Jag kallar det för krig och tycker mig ha alla skäl för det. Ingen av aktörerna vinner. Eleverna är de som förlorar allra mest på skolnedläggelser. De får lämna sina trygga och invanda miljöer och många elever blir långpendlare med långa och mycket tröttsamma skoldagar som följd. Föräldrarna/vårdnadshavarna förlorar också, med stora problem att försöka att få ihop familjelivet igen med pendlande barn och unga. Engagemanget mot nedläggning är också tidskrävande. Många föräldrar ger upp och befintliga friskolors elevunderlag växer. Lärarna i en skolnedläggelse är också förlorare. Ingen frågar lärarna hur de ser på de små skolornas verksamhet och eventuellt en flytt till centralorten. Lärarna räknas inte som en part, fastän de egentligen är processens huvudpersoner, givetvis tillsammans med eleverna. Politiker som sitter i fullmäktige och i nämnder som fattar de obekväma nedläggningsbesluten är också alla förlorare, vare sig man stöder förslagen eller inte. Vare sig man är i majoritet eller i opposition. Politikers anseende blir ännu mera skamfilat. Styrande partier tappar väljare lavinartat och politikerhatet bara växer okontrollerat som ogräs. Ansvariga tjänstemän får ta mycket stryk i ett nedläggningsbeslut. Tjänstemän som är inte folkvalda, men har stort inflytande och stor makt, när de folkvalda politikerna är svaga och handlingsförlamade. Tjänstemannamakten ökar och den är ett evigt dilemma för demokratin. Elever, lärare, föräldrar, vårdnadshavare, politiker och tjänstemän är alla förlorare i det pågående kriget om nedläggning av skolor. Alla berörda ärförlorare i ett krig som startas i och med ett skolnedläggningshot och nedläggelse av en skola.

Skolnedläggelse bör vara den absolut sista och enda utvägen, när alla andra möjligheter har diskuterats noga och prövats. Exempelvis ny teknik och olika former av distansundervisning gör det möjligt att ha en kvalitativ god och högt specialiserad skolverksamhet på distans för elever. Speciallärare eller ämneslärare bör lockas att komma som en resurs till små skolor istället för att elever ska åka långa bussresor till centralorten.

Arbetsmiljön på de små skolorna ska vara den allra bästa och arbetsvillkoren för pendlande lärare behöver också förändras. Lönepolicyn måste förändras radikalt. Högre lön ska ges till lärare på små skolor, istället för till storstadens lärare på stora skolor som det är idag.

Nedmonteringen av de små landsbygdsskolorna i Sverige är helt förödande. Små skolor på landsbygden läggs ned, till förmån för stora mastodontskolor i centralorter. Skolnedläggelserna har självklart med huvudmannens syn på ekonomi att göra. Det handlar naturligtvis om att spara pengar, utan att detta har kopplats till en bredare samhällsekonomisk analys. Det handlar också om att prognoserna över nyfödda är bristfälliga och en konsekvens av detta är att ett, tu, tre dyker det upp barn som man aldrig räknat med.

Skolnedläggelse är ett nationellt problem. I Luleå har sex skolor lagts ned, men skolor har också lagts i Leksand, Falun, Höör, Mora, Ludvika, Borlänge, Lindesberg, Söderhamn, Vilhelmina, Strömstad, Sunne… och en lång rad skolor i flera orter kommer efter. Det är en nationell trend. Sverige är unikt internationellt, med trenden att avveckla mindre skolor och framför allt mindre byskolor.

Nedläggningarna legitimeras med disparata forskningsresultat och jag uppmanar alla berörda att analysera de forskningsresultat som ska legitimera en skolnedläggelse . Små skolor är absolut inte dyrare, än stora skolor. Små skolor uppnår lika goda resultat i kunskapsmätningar som stora skolor. Storleken på skolan är aldrig ensam en kvalitetsfaktor. Små skolor erbjuder en trygg miljö för eleverna och en synnerligen god arbetsmiljö för personalen.

På landsbygden betyder de små skolorna väldigt mycket för hela den omkringliggande bygden. Om skolan mitt i byn läggs ned kan det vara det första steget mot hela samhällets död. En skola är verkligen central för många olika områden på landsbygden, exempelvis för föreningslivet, för kulturaktiviteter, för föräldrasamverkan, för bibliotek, för idrott och för kunskapsförmedling mellan generationerna i samhället. En skola är så betydelsefull.

Många kommuner har en tuff ekonomi och behöver stöd från staten. Regering och Riksdag måste ge tydligare signaler om en ny och hållbar landsbygdspolitik, där skolan är navet och grunden för en service som måste finnas i hela landet. Låt hela Sverige leva och använd små-skolorna som kraftfulla, moderna och öppna by-centra. Utnyttja skolorna bättre och mera effektivt i kvalitetsökning och i besparingssyfte. Öppna upp skolornas lokaler. Använd skolhälsovården till hela bygden. Skolmatsalen kan erbjuda äldre en möjlighet att få måltidsservice. Skolbiblioteket kan bli folkbibliotek och tjäna hela bygden.

Det behövs ett nytt sätt att se på mindre skolor, skolbyggnader och skolans verksamhet. Beslutsfattare måste tänka om. Hållbar livsmiljö är på alla sätt ekonomisk lönsam.

Om Åsa Morberg

Åsa Morberg är Fil. Dr i Pedagogik och Docent i Didaktik. Hon har arbetat inom högre utbildning som lärare, forskare och administratör och arbetar alltjämt som forskare, författare och debattör. Hon hade bland annat ett tioårigt utbildningsledaruppdrag för lärarutbildningen vid Högskolan i Gävle. Under den perioden hade hon även ett övergripande ansvar för hela undervisningssektorn. Det senaste chefsuppdraget var ett akademichefsuppdrag. Hon har under hela sitt yrkesliv intresserat sig för lärarutbildning och skola. Hon startade den s.k. induction-forskningen, dvs. forskningen om att vara ny i yrket som lärare. Tillsammans med kollegor har hon bl. a. givit ut böcker om att vara ny i högre utbildning. Hon har varit f President i Association of Teacher Educators in Europe (ATEE) och ledamot i The World Federation of Associations of Teacher Education (WFATE).

Åsa Morberg har engagerat sig i skolnedläggelser och är känd i hela Sverige för att stödja föräldrars och aktionsgruppers skolkamp för bevarande av små skolor, efter en artikel i Pedagogiska Magasinet om stora respektive små skolor.

Åsa Morberg kan nås på 070-329 85 23 eller via epost asa.morberg@telia.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s