Remissvar från Byskoleupproret

Förra veckan lämnade vi in vårt remissvar kring betänkandet SOU 2020:28 En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning.

”Frågan om likvärdig skola har blivit en ödesfråga för Sverige både på kort och lång sikt. Vår svenska skola slår år efter år ut cirka en tredjedel av alla elever, lite beroende på hur man räknar. Skolsegregationen har ökat sedan början av 2000-talet. Den svenska skolan, ”världens mest likvärdiga skola” har blivit en sorteringsskola där utbildade och duktiga lärare drar sig för att arbeta i s.k. utsatta områden. Detta är ett systemfel och måste ses som ett politiskt misslyckande. Vår svenska skolas kompensatoriska uppdrag fungerar inte. Det krävs nya och handfasta grepp för att förbättra skolans likvärdighet. ”En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och
förbättrad resurstilldelning” är ett angeläget betänkande. Det är ett krav i skollagen att alla har rätt till en likvärdig skola. I Skollagen definieras likvärdighet i skola och förskola på fyra olika sätt: Alla ska ha lika tillgång till utbildning, dessutom en likvärdig utbildning med hög kvalitet för alla, stimulera alla att nå så långt som möjligt och utbildningen ska vara kompensatorisk.

Sammanfattning: Byskoleupproret anser att utredningen inte har beaktat elever boende i lands- och glesbygd och deras möjlighet till likvärdig utbildning mot bakgrund av att byskolor läggs ner i en ökad omfattning just nu, vilket leder till långa restider och sämre möjlighet och ork till fritidssysselsättning, familjeliv och återhämtning.

Förslag: De små skolenheterna borde istället utvecklas och satsas på. Forskning visar att små enheter och glesbygdsskolor har en förmåga till inkludering vilket är en viktig aspekt av skolsegregationen (som utredningen fokuserar till storstadsområden) och att de största orosmomenten egentligen är att hemkommunen/huvudmannen inte kan eller vill satsa ekonomiskt på mindre enheter. Här borde utredningen ha övervägt hur staten kan stödja mindre enheter i landsbygdskommuner genom stöd för mindre skolor.”

Ladda ner hela remissvaret här: Remissvar-SOU-2020-28-Byskoleupproret-201117.

Byskolor kan göra underverk för integrationen

SOL-nätverket fick tummen upp av Inez Abrahamsson i en artikel i Landets Fria den 5 augusti!

Detta för att vår karta av nedläggningshotade skolor börjar ta form.

Inez skrev en väldigt bra krönika ”Små byskolor kan göra underverk för integrationen” där hon knöt ihop två viktiga frågor:

Integration är ordet som skakat regeringssamarbetet och numera används som alibi för att lägga ner högfungerande byskolor. ”En skola med under 500 elever ska man försöka undvika. Större skolor har bättre förutsättningar för möten mellan elever från olika sammanhang”, säger Peter Fredriksson, Skolverkets generaldirektör i Norrländska Socialdemokraten (NSD).

I glesbygdskommuner som ofta har dålig ekonomin tolkas uttalandet som ett skäl till att bussa skolbarn timtals, i kamouflerad välvilja. […]

När flyktingar skulle placeras i fjällbyn Dikanäs samlades företrädare från närings- och föreningsliv, Svenska kyrkan, skolpersonal och privatpersoner till ett möte. Diskussionerna var höga, men resultatet blev en bygd med engagemang att ta hand om de fyra barnfamiljer som kom.

För fjällskolan med vikande underlag var fjorton barn en garanti mot nedläggning och dessutom kostnadseffektivt, eftersom lärare redan fanns på plats. För företagare som flyttat till den expansiva fjälldalen innebar det trygghet för familjen och startskottet till fler utvecklingsprojekt. För byn blev det ett lyft att fyra lägenheter fick nya hyresgäster.

Efter drygt ett år, strax före jul fick familjerna veta att de skulle flyttas. Framförhållningen var urusel och syftet otydligt.

Läs hela ”sagan” om kontakt med EU och beordrad sönderslagning av våningssängar i krönikan på Landets Fria.

Likvärdig utbildning av hög kvalitet – gäller det också elever i byskolor?

Utredningar som föregår besluten är spel för gallerierna

Blogg av Åsa Morberg, docent och medlem i Byskoleupproret

En utredning av huvudman föregår alltid ett förslag till skolnedläggelse. En utredning är för mig ett projekt som syftar till att analysera en fråga och sammanställa information kring den.
Jag har i arbetet med att stötta aktionsgrupper mot skolnedläggelse fått möjlighet att studera utredningsrapporter inför skolnedläggelse. Det är mycket intressant läsning. Utredningarna är aldrig någonsin förutsättningslöst utförda. Det syns så gott som alltid vara ett beställningsarbete för att legitimera en skolnedläggelse. Utredningarna tas sedan som en objektiv anledning att lägga ned byskolor, när beslutet att lägga ned skolor i realiteten redan är fattat. Utredningarna är i stort sett stöpta i samma form, utförda av personer med mycket skiftande kompetens. Ytterst sällan utredare med forskarutbildning.
Rapporterna har ofta ett snävt ekonomiskt tänkande och de baseras oftast inte på aktuell forskning inom området. Utredningarna går emot barnkonventionens intentioner, och innehåller ofta saker som det inte finns belägg för. När ett beslut som handlar om skolnedläggelse ska fattas, är det av största vikt att politiker har sakliga, utförliga och kvalitativa goda underlag att stödja sig på.
Rapporter uppfyller ofta inte något av ovannämnda kriterier. De är skrivna utifrån utredarens uppdrag att helt enkelt legitimera en skolnedläggelse. Det finns en märklig nationell trend att lägga ned landsbygdsskolor och centralisera skolan till tätorter. Det syns inte bekymra regering och riksdag.

Små skolor är absolut inte generellt dyrare, än stora skolor. Små skolor kan uppnå precis lika goda resultat i kunskapsmätningar som stora skolor. Storleken på skolan är aldrig någonsin ensam kvalitetsfaktor. Små skolor erbjuder en trygg miljö för elever och en synnerligen god arbetsmiljö för personal.

På landsbygden betyder de små skolorna väldigt mycket för hela bygden. Om skolan läggs ned ärdet första steget mot hela samhällets avveckling och död. En skola är central för många olika områden på landsbygden, exempelvis för föreningslivet, för kulturaktiviteter, för föräldrasamverkan, för bibliotek, för idrott och för kunskapsförmedling mellan generationerna i samhället. En skola är så betydelsefull. Kräv utredningar som tar sin utgångspunkt i barnkonventionen och som inte är beställningsarbeten för att legitimera en skolnedläggelse. Bort med utredningar som legitimerar förut fattade beslut och innehåller en rad vinklingar som i realiteten är ett spel för gallerierna.

Byskoleupproret: Det finns bara förlorare i ställningskrigen mellan små och stora skolor

Av Åsa Morberg, docent i didaktik

Många grupper utkämpar idag regelrätta krig för sina nedläggningshotade skolor. Kriget avspeglas på olika sätt i lokaltidningarna och i lokalradion. Det finns artiklar om hot om nedläggning och nedläggning av skolor och insändar- och debattsidorna är fyllda av skarpa och hätska inlägg för och emot skolnedläggelse.

I det här kriget om små och stora skolor finns det bara förlorare. Jag kallar det för krig och tycker mig ha alla skäl för det. Ingen av aktörerna vinner. Eleverna är de som förlorar allra mest på skolnedläggelser. De får lämna sina trygga och invanda miljöer och många elever blir långpendlare med långa och mycket tröttsamma skoldagar som följd. Föräldrarna/vårdnadshavarna förlorar också, med stora problem att försöka att få ihop familjelivet igen med pendlande barn och unga. Engagemanget mot nedläggning är också tidskrävande. Många föräldrar ger upp och befintliga friskolors elevunderlag växer. Lärarna i en skolnedläggelse är också förlorare. Ingen frågar lärarna hur de ser på de små skolornas verksamhet och eventuellt en flytt till centralorten. Lärarna räknas inte som en part, fastän de egentligen är processens huvudpersoner, givetvis tillsammans med eleverna. Politiker som sitter i fullmäktige och i nämnder som fattar de obekväma nedläggningsbesluten är också alla förlorare, vare sig man stöder förslagen eller inte. Vare sig man är i majoritet eller i opposition. Politikers anseende blir ännu mera skamfilat. Styrande partier tappar väljare lavinartat och politikerhatet bara växer okontrollerat som ogräs. Ansvariga tjänstemän får ta mycket stryk i ett nedläggningsbeslut. Tjänstemän som är inte folkvalda, men har stort inflytande och stor makt, när de folkvalda politikerna är svaga och handlingsförlamade. Tjänstemannamakten ökar och den är ett evigt dilemma för demokratin. Elever, lärare, föräldrar, vårdnadshavare, politiker och tjänstemän är alla förlorare i det pågående kriget om nedläggning av skolor. Alla berörda ärförlorare i ett krig som startas i och med ett skolnedläggningshot och nedläggelse av en skola.

Skolnedläggelse bör vara den absolut sista och enda utvägen, när alla andra möjligheter har diskuterats noga och prövats. Exempelvis ny teknik och olika former av distansundervisning gör det möjligt att ha en kvalitativ god och högt specialiserad skolverksamhet på distans för elever. Speciallärare eller ämneslärare bör lockas att komma som en resurs till små skolor istället för att elever ska åka långa bussresor till centralorten.

Arbetsmiljön på de små skolorna ska vara den allra bästa och arbetsvillkoren för pendlande lärare behöver också förändras. Lönepolicyn måste förändras radikalt. Högre lön ska ges till lärare på små skolor, istället för till storstadens lärare på stora skolor som det är idag.

Nedmonteringen av de små landsbygdsskolorna i Sverige är helt förödande. Små skolor på landsbygden läggs ned, till förmån för stora mastodontskolor i centralorter. Skolnedläggelserna har självklart med huvudmannens syn på ekonomi att göra. Det handlar naturligtvis om att spara pengar, utan att detta har kopplats till en bredare samhällsekonomisk analys. Det handlar också om att prognoserna över nyfödda är bristfälliga och en konsekvens av detta är att ett, tu, tre dyker det upp barn som man aldrig räknat med.

Skolnedläggelse är ett nationellt problem. I Luleå har sex skolor lagts ned, men skolor har också lagts i Leksand, Falun, Höör, Mora, Ludvika, Borlänge, Lindesberg, Söderhamn, Vilhelmina, Strömstad, Sunne… och en lång rad skolor i flera orter kommer efter. Det är en nationell trend. Sverige är unikt internationellt, med trenden att avveckla mindre skolor och framför allt mindre byskolor.

Nedläggningarna legitimeras med disparata forskningsresultat och jag uppmanar alla berörda att analysera de forskningsresultat som ska legitimera en skolnedläggelse . Små skolor är absolut inte dyrare, än stora skolor. Små skolor uppnår lika goda resultat i kunskapsmätningar som stora skolor. Storleken på skolan är aldrig ensam en kvalitetsfaktor. Små skolor erbjuder en trygg miljö för eleverna och en synnerligen god arbetsmiljö för personalen.

På landsbygden betyder de små skolorna väldigt mycket för hela den omkringliggande bygden. Om skolan mitt i byn läggs ned kan det vara det första steget mot hela samhällets död. En skola är verkligen central för många olika områden på landsbygden, exempelvis för föreningslivet, för kulturaktiviteter, för föräldrasamverkan, för bibliotek, för idrott och för kunskapsförmedling mellan generationerna i samhället. En skola är så betydelsefull.

Många kommuner har en tuff ekonomi och behöver stöd från staten. Regering och Riksdag måste ge tydligare signaler om en ny och hållbar landsbygdspolitik, där skolan är navet och grunden för en service som måste finnas i hela landet. Låt hela Sverige leva och använd små-skolorna som kraftfulla, moderna och öppna by-centra. Utnyttja skolorna bättre och mera effektivt i kvalitetsökning och i besparingssyfte. Öppna upp skolornas lokaler. Använd skolhälsovården till hela bygden. Skolmatsalen kan erbjuda äldre en möjlighet att få måltidsservice. Skolbiblioteket kan bli folkbibliotek och tjäna hela bygden.

Det behövs ett nytt sätt att se på mindre skolor, skolbyggnader och skolans verksamhet. Beslutsfattare måste tänka om. Hållbar livsmiljö är på alla sätt ekonomisk lönsam.

Om Åsa Morberg

Åsa Morberg är Fil. Dr i Pedagogik och Docent i Didaktik. Hon har arbetat inom högre utbildning som lärare, forskare och administratör och arbetar alltjämt som forskare, författare och debattör. Hon hade bland annat ett tioårigt utbildningsledaruppdrag för lärarutbildningen vid Högskolan i Gävle. Under den perioden hade hon även ett övergripande ansvar för hela undervisningssektorn. Det senaste chefsuppdraget var ett akademichefsuppdrag. Hon har under hela sitt yrkesliv intresserat sig för lärarutbildning och skola. Hon startade den s.k. induction-forskningen, dvs. forskningen om att vara ny i yrket som lärare. Tillsammans med kollegor har hon bl. a. givit ut böcker om att vara ny i högre utbildning. Hon har varit f President i Association of Teacher Educators in Europe (ATEE) och ledamot i The World Federation of Associations of Teacher Education (WFATE).

Åsa Morberg har engagerat sig i skolnedläggelser och är känd i hela Sverige för att stödja föräldrars och aktionsgruppers skolkamp för bevarande av små skolor, efter en artikel i Pedagogiska Magasinet om stora respektive små skolor.

Åsa Morberg kan nås på 070-329 85 23 eller via epost asa.morberg@telia.com